Tågresa igen!
Zhengzhou-marathon besök
En söndageftermiddag ledig, vad gör man? Åkte flyg, taxi hela vägen till målområdet för Zhengzhou marathon 2010. Som jag skulle ha sprungit, men kom lite sent. Men det var kul att möta 18 lyckliga löpare i mål!
Fika ute i solen på en trapp och höra om loppet utifrån deras vinklar. Bröd, drickyoughurt, mandariner och godis. Riktig picknick!
Efter att vilat ut tillsammans (jag var typ den mest trötta efter en natt med lite sömn, ca 4 timmar och sedan 1 timmer flyg + 1.5 timmes flyg+ 1 timmes taxi)
På kvällen käkade vi middag allihopa i stan och joggarna firade med både baiju och pijiu medan jag firade dem med persikojuice.
Sedan tog vi 22.15 tåget tillbaks hem, sovtåg som anlände 06.15 i Beijing. Tåget var fräschare, skönare och billigare än något svensk sovtåg jag åkt! Rent och ljust. Oj vad vi ligger efter! Somnade när jag la huvet på kudden och vaknade av att konduktören gick och väckte alla. Har aldrig sovit så sammanhängande och bra!
Chongli skiddags-sammanfattning
Dessutom tyckte alla att jag åkte som ett proffs, vilket det måste sätt ut som eftersom allt är relativt så mitt ego är lite påbättrat iallafall. Alperna nästa år here i come!
Linas misslyckade lektioner
Jag försökte ge lektioner. Det skulle jag inte gjort.
1. Han näst till vänster höll på att köra över mig. Sedan blev han så rädd för höjden att han inte ville komma ner. Då stack jag ner innan någon skulle skylla på mig (Vilket de ändå gjorde sen, att mina tips inte var till för nybörjare, haha)
2. Han längst till vänster ramlade så hårt att hans byxor sprack från gylfen runt mellan benen och upp till skärpet i back. Vi båda garvade så vi höll på att dö när han upptäckte att byxorna var numera två lösa ben som hängde i ett skärp. Se bilden nedan, han fick knyta jackan som en kjol för att täcka sig...
3. Grace försökte jag få med upp i den medium backen och även få henne att hålla skidorna parallella och inte ploga. Till sist sa hon åt mig på skarpen, "nej jag kan inte följa med det är farligt. Och vi är nybörjare vi kan bara åka såhär och steget är för långt att testa mina tips."
Då var det bara att lyda, sluta lära ut och inse att ibland räcker det att åka för att det är kul,
och det är ju trots allt rätt kul med alla som ramlar överallt i backen...
Lunchpicknick i skiduthyrningen
Här var det fullt så vi slog oss ner på ombytesbänkarna och lagade till nudlar och torkat kött.
Paparazzi i backen
Åkte snowboard till att börja med. Anläggningen var nämligen två stycken i min åsikt pulkabackar, en lätt och en medium pulkabacke. Ca 3 minuters nedfarter. De andra var nybörjare på skidor och ramlade bitvis nerför, samtidigt som de plogade andra bitar.
I den lätta fick brädan ingen fart utan jag fick hoppa mig nedför (!) så jag ensam provade istället den "medium" backen. Såfort jag blev själv började fotandet, glatt posandes hoppar jag fram och kör fotoposen med två fingrar.
Redo för foto!
Uppdatering från förra veckan
Dag 2 klippklättring
Hemma är där man är
Nu tillbaka i Kina sedan 5 dagar, kallt även här men ändå mysigt att vara tillbaka. Det är konstigt, hem är på nåt vis alltid där man är. När vi var i Sverige så sa vi att vi åkte hem och vi kände oss hemma, när vi flög tillbaka till Kina sa vi att vi åkte hem, och nu känns det som jag kommit hem. Härligt att komma till lägenheten, jobbet och vännerna här. Vet inte om ni har känt samma sak nån gång?
Hemresan gick trots förseningar både i Stockholm och Beijing bra. Kom hem 8 timmar försenad, men fick i motsats till stackars Lina ialf sova i egen säng på dagen för hemkomst. Ett mindre missöde var att mitt bagage försvann under transferen i Beijing. Sen har de ringt från flygplatsen varje dag och sagt att just den dagen ska de komma med väskan...men ingen väska har dykt upp. Roligast var det i torsdags när de ringde och sa:
Air China: Sir, we har allready found your bag, we will send it to you today...Is your bag blue?
Erik: No, my bag i green, green like a lime fruit
Air China: No sir, your bag is blue!
Erik: No, its a hardcase Samsonite and its green...you would see it from other bags from 10 meters.
Air China: Mmmm, what is your name?
Erik: Eric
Air China: Sir, your name is M-I-C-H-A-E-L!?
Erik: No, my name is Eric
Air China: Hmmmm, so your bag is not blue?
...och så vidare! Vi skrattade gott åt det på kontoret efteråt. Som tur är så är Kina stort och kinesers nätverk överraskar alltid. Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men när det uppstår situationer eller problem så verkar alltid alla kännan någon som kan fixa det, inom lagens ramar eller inte. Den här gången bad en kollega sin man (som jobbar som flygtekniker på Shanghai Airlines) söka efter min väska. Han ska sedan kontaktat en kompis till honom på Air China som sen lyckats hitta min väska på Hongqiao Airport i Shanghai. Så tills sist fick jag tillbaka min väska idag lördag, visserligen lite smutsigare än innan vi skiljdes åt men ändå hemma hos mig igen!
Life have its mysterious ways...och i Kina använder de alla tänkbara vägar att lösa situationer, det är roligt!
Halvvägs framme
Landningen? Fin och mjuk, men nu var vi tre timmar sena.
Chauffören? fast i trafiken pga snöovädret igår, ingen bil rör sig i kön på motorvägen. han blev ca 5 timmar sen.
Hemresan från flygplatsen? Blev ingen, somnade i bilen, två timmar senare vaknar jag och vi är kvar på samma ställe ungefär som jag somnade på. Vi inser att idag är ingen färddag i Peking helt enkelt, snön är där som ett stort hinder och det är ingen svensk plogning, sandning och dubbdäckade bilar vi ser runt om oss.
Ligger nu på hotellrum och ska försöka sova och gå upp tidigt imorgon för att ta mig hemåt. Har ätit fisk och choklad och har internet, det känns ok.
Julpyntad flygplats
Kärt återseende på flygplatsen!
Sverige närmar sig med stormfart!
43 minuter tills bilen kommer
Ner i underjorden...
Klättra en halvtimme ner...
Hitta rätt tunnel till rätt plats, gå inte vilse...
Väl framme är det mörkt och man ser skuggan av de som borrar... (till vänster om lampan)
Julfest i Beijing!
Julfika i en galleria, både granar, renar och slädar på plats utanför.
Erik har bokat in oss på SAS Radisson med julpynt, julmusik och julbord. Har promenerat i solen, shoppat, fikat och nu ligger och vilar på det svenskinspirerade hotellet.
Japans lunch med 6 sorters protein: Fisk, räkor, ägg, lamm, biff, musslor.
Landning - En nodvandinghet om du startat
Lordag 5 Dec, Erik:
Framme i Beijing och jag och Lina ligger i sangen och vilar infor kvallens julfest arrangerad av Svenska handelskammaren i Beijing. Det ska bli jatteroligt. Men resan hit var en laskig historia!
Hade en lugn flygresa fran Shanghai och det var fint nar gick vi ner over ett upplyst Beijing i vinter-morkret. Allt eftersom vi tappade hojd blev det mer och mer turbulent och planet gungade i de kraftiga vindbyarna. Det var en nervos nedstigning men nar jag sag landningfaltet kandes det tryggt och jag slappnade av.
Men sa ca 20 meter over ladningsbanan slas motorerna pa med full effekt. Motorljudet ar oron-bedovande och planet tar av med vad som kanns som 45-graders lutning. Det gick ett raddhagset sus genom planet och alla satt vi fastnaglade i stolarna, de flesta sannolikt med samma hoga puls som jag. Efter 5-10 minuter nar vi cruising-hojd och motorerna kors ner pa lag effekt. Vi slar en fin svang runt Beijing och atertar position for en ny landning.
Det har ar forsta gangen jag upplever en avbruten ladning och det var en laskig upplevelse. Infor nya landingsforsoket ser jag manga passagerare lasa sakerhets-instruktionerna...Andra forsoket gick bra och vi kom ner pa backen i sakerhet.
Nu har jag googlat pa avbrutna ladningar och det ar tydligen inte helt ovanligt. Vanligtvis beror det pa att det fortfarande finns andra plan pa landingsbanan, dalig sikt eller fel positionering infor landning. Vilken orsaken var i det har fallet vet jag inte men det gick ju fint och vi kom tryggt ner pa marken.
Det var en laskig upplevels, men jag ar inte radd for att flyga igen. Jag arbetar mycket med kunder som tillverkar bla. vingar, motorer och struktur-komponenter till Boeing och Airbus och det ar ordentliga grejer med breda sakerhetsmarginaler...sa kanner mig trygg att grejerna haller. Sa aven om det har inlagget inte bidrar till att minska ev. oro vill jag att ni dar hemma inte ska oroa er...det ar viktigare att ni alla anvander cykelhjalm nar ni cyklar.
Ensam resa hem från ingenstans
- Bil från gruvan till Tongling 2 timmar
- Buss till Nanjing 4 timmar
- Taxi till flygplatsen 1 timme
- Flyg till Beijing 2 timmar
- Bil hem 3 timmar
Satt längst fram och njöt av utsikten i Anhui provinsen
Om man inte inkluderar väntetiden mellan varje byte så blir det 12 timmar och lägg då till 2 timmars väntan totalt.
Det var långt bort! Men det är spännande att resa själv och få byta så många gånger, man känner att man tar sig genom många miljöer och mil. Om man flyger från A till B direkt får man inte perspektivet att man varit långt borta. Även om det är så mycket smidigare...
Vidare till zink och blygruvan
Två timmars bilresa ut i ingenstans kom man till en kuperad by med 500 personer. Det var fint med bergen, solen, vattnet och hönsen som gick längs salladen på fälten. På grinden till byn stod gruvans namn.
Här fanns odlingar, restuarang, skola, litet sjukhus och en massa huslängor i olika nivåer. Allt omringade den lilla nedgången till underjorden där de flesta jobbade och gav försörjning åt byns invånare.
Lilla vagnen som går ett par hundra meter ner i mörkret.
Lunchen har leveretas ner. Tomma korgar på väg upp.
Inne i huset sköts hissen ner i gruvan via vajern ni ser som vilar på hjulet.
En shoppingstad för reservdelar till gruvindustrin
Om ni har varit i Barkarby Outlet så vet ni vad jag menar med shoppingstad, en massa byggnader med skyltfönster om små gator mellan. Samma här, mitt i ingenstans låg en "stad" med bilar och hotell och kontor, men bara reservdelar till gruvorna som omger området.
Rätt kul att gå omkring och strosa mellan de öppna butikerna och se vilka typer av utrustning de säljer och till vilka priser.
Fascinerande att alla säljer exakt samma sak på samma ställe. Och priserna verkade vara samma åtminstone om man frågade säljaren, kanske man kan få rabatt om man återkommer. //Lina
Sitter på flygplats och räknar timmar till Erik
I Eriks liv är detta schema ingenting, han är ju numera en resvan säljare, men för en fabriksråtta som jag... min hjärna går på högvarv av alla intryck.
Puss på dig min säljare om du ser det här!