kinabilder

Jag tycker det här bevisar att vara vacker är att skratta och trivas, inte att ha slät hud, vita tänder och nya kläder.
Fyra tjejer på väg ut och plocka pinnar, de pratade, skrattade och hjälptes åt. Livet är nog ingen dans på rosor med våra mått mätt, men om man tänker på att endast ca 5 % av världens befolkning har det lika bekvämt som vi samt inte heller utgår från att resten är deprimerade för det, så måste det ju finnas annat i livet som gör en lycklig? (Och vacker!)

Så vi åkte iväg till en morgonmarknad och köpte rostade kastanjer. Det var minusgrader i luften, trots det ligger frukt och grönt öppet ute utan att bli frysskadat. Är inte det konstigt?

Fruktaffärerna börjar öppna och bära ut varorna.



Rostad sötpotatis.


Kött dukas upp ur bilen.



Sopar upp efter gårdages grillning, ni ser tegelstenarna på vagnen.


Grönsaker i mängder.


Kastanjer och valnötter av olika kvalitet.

På morgonen var lite olika personer ute och klättrade på kranen. De hade problem med någon lina allra längst ut. De var i jämnhöjd med mig på 5e våningen.

67 år var dom. Men glada och fnittriga när jag sa att de blev fina på fotot!

Vi blev inbjudna till en restaurang som var ett hem. I övre sovrummet dukade de åt oss och lagade typiska rätter som de tog betalt för. I hörnet var en säng, en TV, en AC och ett runt bord.

Vi åt kaninsoppa (fångad i bergen), kyckling, couscous, ägg, vårrullar, skorpioner

.

 

Söndag 22 Nov, Erik:
Under veckan som gått har jag haft besök av vänner från Sverige, min gamla universitetskompis Martin och hans vän/flickvän eller så, Catrin. Lina var också här förra helgen..så det har varit fullt hus och det har varit roligt att få besök och umgås med vänner och fästmö.

Deras vecka har varit intensiv, medans jag har jobbat har de gjort sightseeing i regn och rusk på heltid. När resan bokades såg det ut som min vecka var ledig och jag skulle ha möjlighet att vara ledig några dagar...så blev det inte. Istället blev det en väldigt intensiv och händelserik jobbvecka, det lär ni få höra mer om senare. 

Hur som fick vi hela den här helgen tillsammans och igår avslutade vi med att shoppa julklappar, besöka Jinan Temple och till sist bar-häng på 87:e våningen i Jinmao Tower. Det var roligt att ha de här och jag hoppas de när de smält det är nöjda med veckan.

Fredag 20 Oktober:
Sedan arrival till Kina har jag nu 200 resdagar i tjänst och min Kina-karta fylls med flaggor (men de flest resor är återbesök till platser jag redan varit på). Senaste trippen var ialf i Weihai, längst ut på udden där ni ser den gröna flaggan...skulle nästan kunna simma till Nordkorea härifrån. Kort om den resan:

Fanstastik havsmat...blev bjuden på middag av vår distributör i Shandong-provinsen och vi åt oss mätta på havs-frukter. Man kunde riktigt känna hur färsk bläckfisken och fisken var, och hur musslurna precis måste kommit upp från havet....perfekt! Lyckligtvis slapp vi Baijiun...Shandong-provinsen är annars kända/ökända för att dricka Baijiu ur stora glas...har galen historia om just det som jag utelämnar från den här bloggen.

Var i den gamla ruinstaden och fortet Golkonda för att se en kvällshow utomhus med ljus och ljud.

Häftigt att gå runt i ruinerna i månljuset, tills man kom till platsen där kungen höll danser tidigare, delen nära haremet och där endast eunuckmän fick jobba.

Där spelades historien om flera generationers muslimska kungar som byggde riket Golkonda och sedan hur det föll. 
 




Överblicksbild från Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Golkonda

Läs mer där.

Den här bilen flörtade med mig. Kändes det som iallafall.


4 barn på en trappa som hoppade upp och ner och vinkade åt bilarna. Vi blev sittande i kö och de stod till vänster om oss ett par minuter och vinkade, posade och gjorde tummen upp. Förutom den lilla som var oförstående.

Såna här bilar tillverkas ännu. Tyvärr är ratten på fel sida om man ska ha den i Sverige, annars kan man köpa hem en, nypris 70 000 SEK.

Då sägs det att man ska vila, men röra lite lätt på sig och äta mycket.

Istället för en god natts sömn, middag och sen en promenad så tog jag en 24 timmars flygresa.

Efter loppet stack vi till hotellet, åt en hambörjare, fick massage och sen packade och åkte till flygplatsen.

Tyvärr var planet försenat och jag och Erik satt såklart på olika terminaler. Runt 23.00 gick flyget som skulle ta mig till Dubai för att byta till Hyderabad. Så på detta plan skulle jag få den rekommenderade sömnen. Det gick visserligen hyfsat, men jag sov nervöst för att jag oroade mig om planet skulle hinna till anslutningsplanet.

Och gissa vad? Det hann ju givetvis inte. När jag väl kom av planet kom värdinnan och sa att jag missat det men de hade bokat om mig till ett plan som gick 12 timmar senare, men jag skulle få sitta i en lounge och vänta med en buffe.

Det var långa 12 timmar kan jag säga för att komma på planet som skulle ta mig de sista 3 timmarna till Hyderabad! Men nu är jag framme och njuter av värmen och folkmyllret, samt av att alla pratar engelska!!

På SPAt har vi joggat, gymat, simmat och promenerat. Känner oss utvilade det är skönt!

Så första shoppingen efter att vi kom tillbaks till Eriks lägenhet blev nya träningsoutfits och några engelska träningstidningar. Så nu är vi ut och joggar i Eriks omgivningar. Tidningarna vi köpte handlade om triathlon, så vi blev inspirerade att lära oss simma också. Så igår spenderade vi en timme i poolen att försöka crawla. Halvbra resultat, men det var roligt att försöka iallafall.

Till lyxställe och låtsasvärld.
Iskaffelatte, parker, pooler, skaldjursbuffe, efterrättsbuffe, gym, tofflor och badrock, internet, plattTV,

Efter att de vädrat ut röken som kom från en mindre brand i bak av bussen, vid motorn, så fick alla gå på igen och åka vidare.

Vi satt på helspänn och luktade. Varje gång bussen inte åkte kom den brända lukten igen och Erik som satt ibak vid brandstället fick andas mycekt obehaglig lukt.

Men vi kom fram 8.30 oskadda och ganska utvilade så vi tog tunnelbanan till Eriks lägenhet för att packa om innan vi skulle iväg till ett SPA/semester resort.

Trötta hamnade vi på en buss kl 04.30. Erik allra längst bak och jag näst längst fram. Det gjorde inget för vi hade ju iaf säten, de andra som gick på längs vägen fick sitta i mittgången på golvet. Det var trångt som tusan på bussen, alla hade packat med sig väskor, pallar, mjölsäckar, allt fanns inne i bussen. Det är ju en långfärdsbbussenuss att åka från landet till Shanghai, det skulle ta ca 4 timmar minst.

Rätt var det är stannar bussen längs vägen. Chauffören öppnar dörren och knuffar panikartat ut killen på golvet bredvid honom, för att sedan göra ett grodhopp över sitt armstöd ut genom dörren på 2 sekunder och då börjar det röra sig i bussen... Det luktar skumt och luften börjar bli grå... Det brinner!! Alla reser sig och går ut, faktiskt lugnt och sansat även om vi är skiträdda och pulsen är hög. Kvinnan bredvid mig berättar sedan hur rädd hon var när det började brinna, hennes barn och  barnbarn som var 3 månader satt ju på sätet bakom oss.

Jag kom ut som nummer 5 och Erik stackarn längst bak i bussen blev bland de sista. Men han var rätt lugn ändå, tog upp kameran på en gång och började fota. Tyvärr var någon inställning fel, men här är en live-bild av en brinnande buss och dess passagerare. Dock syns inte den svarta vällande röken.

Jag stog och bet på naglarna och tänkte på min GPS som låg i väskan under bussen...

Vi var inte så sugna på att ge oss ut på en fest med sprit och skålningar till faktiskt, vi hade lite fått nog av det. Men kl 18.00 åkte vi iväg till en restaurang. När vi kom dit sa tjejen att vi ska äta klockan åtta och vi ska spela spel först. Vi höll på att tappa öronen, va kl 20.00??? Ska vi inte börja äta nu och vara klara till 20.00, är det det du menar?

Vi var så trötta att vi naivt trodde att det kunde gå fort... Men istället så var det en paus/mingling på två timmar först. Vi och tjejen tog en promenad ute. Vi försökte spela kort, men så kunde vi inte spelet och då sa en kvinna åt tjejen att ta oss med ut och promenera istället!



Vi hamnade på en liten shop där man kunde köpa lotter. En konsitg upplevelse för oss. En dvärg i 40 årsåldern drev butiken tillsammans med hans mamma. När vi kollade på hans schäfer (som är bakom erik på bilden) berättade han att den hade blivit skickad till Sichuan under jordbävningen för att hjälpa till med räddning. Inte så konstigt tänkte vi. Men sen berättade han att han hade varit i Afrika. Med Deng Xiaoping och hans son. Och att han var ledare för någon delegation som hjälpte eller samarbetade i Afrika... Det verkade som så många otroliga grejer, för en kille som driver en lotterishop på landsbygden i ingenstans.  De flesta har aldrig varit utomlands.


Sen började äntligen middagen och vi hamnade vi honnörsbordet, tillsammans med kommunalråd och andra lokala höjdare. Inledningstalet handlade om oss utlänningar som hade kommit. (!) I två månader hade byborna vetat och sett fram emot att vi skulle komma. Så förutom en massa skålande fick vi som enda personer gå upp på scen och sjunga en sång i micken för alla 60 gäster. Hej tomtgubbar slår i glasen! Föll valet på och Erik gjorde kroppsrörelserna till sången med inlevelse!


Lite fotande med olika personer, det gäller att öva in fotosmilet och att lära sig att inte blinka så det räcker med ett foto.

Det blev mycket Baijiu för folk även på denna fest, men så fort Erik fick några cl upphällt så kom kvinnnorna i familjen och skrek: Neeeej! Han ska ju gå upp klocka 4 imorgon!!

Det här kändes som en stor avskedsfest och vi kände oss glada men att vi kommer sakna vår kinesiska värdfamilj när vi åker imorgon. Man kommer varandra nära väldigt snabbt när man bor hos någon och tar del i deras liv.


Trötta men glada får vi åka tillbaks i våran Roadtrip bil. Kl 04.00 imorgon ska vi åka till busshållplatsen längs en landsväg. Tydligen kommer en buss då som åker till Shanghai på ca 4-5 timmar.

Kl 9.15 blev vi medbjudna på vad vi trodde var en lunch. Men det visade sig vara klassträff efter 30 år och det tog aldrig slut. Te, åka till ett dagis (som var stängt för tillfället men värden var ägare), hänga på dagiset ett par timmar med de spelade kort. Sen åkte vi till en restaurang och åt lunch. Det var suparfest igen, de hetsar varandra att dricka baijiu, alla tackar nej av artighet eller för att de inte vill, men nej finns inte, så de blir nästans osams innan glaset till sist fylls på. Kroppsspråk och tonfall gör att det låter som bråk, men det verkar vara obligatoriskt med den proceduren innan dricksglaset med sprit står där. För vid nästa person börjar det om igen....

Vi körde juice igen.

Kl 16.00 var vi hemma igen, så trötta... Och vi visste att idag väntar en fest med 60 pers på oss...

Två timmars vila och göra sig ioirdning till nästa.

På bordet stod idag främst kalla rätter, månkakor, frukt och krabba. Det är det traditionella. Till det dricks rött vin.


Om ni tittar på bilden nedan ser ni också en massa svenska snapsar. Vi tog med oss Dajm och snaps som present. De tycker inte om svensk sprit, men dricker ändå glatt, framförallt efter att vi sjungit helan går och lärt dem "Skål!". Ett enkelt ord på svenska! Men som alla skrattar högt åt när den ena efter den andra kinesen mitt i ett samtal kring bordet, skriker ut SKÅL! och lyfter glaset mot Erik.



Så här många var vi som satt och myste kring bordet. Det allra knäppaste var precis när vi var klara att slå sig ner, allt framdukat och vi inser att det är lite trångt. Då säger grannen att vi har ett större bord, vi byter. Så vi dukade av allt, lyfte bort den runda bordskivan och de kom in med den nya runda bordskivan. Som var EXAKT LIKA STOR! Jag och Erik skrattade för oss själva, men vi undrar om någon annan tänkte på att de var lika stora. För maten åkte ut igen och alla slog sig ner på bänkarna och tog för sig av maten och drycken.

Bakom oss mot väggen står den första bordskivan. I bilden ser den liten ut, men den var vekligen exakt lika stor.

SKÅL Erik! Snaps efter snaps. Och jag med mitt marathon-non-alcoholic löfte... Tack Erik för att du tog så många smällar åt mig! Men Erik blev populär, han lärde sig en kinesisk snapsvisa och blev den fjärde brodern i familjen!

Pöngjöu aah tching niiiiii - Gan iii beeei!

Storebrodern sjöng en rad och Erik upprepade. Jag och alla blev imponerade av Eriks tonöra, han tog varenda ton klockrent likadant som originalet.