kinabilder

fick annu en dikt av en askadare langs vagen:

"Accidentally discovered a few of your beautiful photos, pictures give you a pass in the past!
         
        Blonde pigtails wind drift,
        Graceful posture is very slim;
        Like a swallow passes dancing light
        Wherever applause tide! ! !
"

 

•För att jämföra höjdmetrarna – Abisko till Nikkaluokta på tre dagar – där tog vi 1720 höjdmeter…
•Sträckan här var dock inte riktigt 100K, min klocka mätte 92.5 km.
•Sluttiden blev 9.06. Placeringen 3:a.

Efter att kommit hem och sett höjdkartan känner jag ”aha” kring min uppgivenhet mellan 75K och 91K. Det var landsväg, serpentinväg, mellan bergen, platt underlag men stigning, kändes som kroppen var tung för fast man sprang och tog i så kom man knappt framåt… Det var demotiverande och jag gick många kilometer och ville bara sitta och vila. Jag trodde min kropp var slut, men efter 91K körde jag en mil igen i 4.40-5.00 tempo och kände mig stark – då var det ju utför. Så hade jag förstått att det var en sådan lutning kanske mitt självförtroende hade accepterat den låga farten och tunga kämpandet och vetat att det skulle gå över. Men mellan 75K och 91K trodde jag att jag var slut och det var jobbigt mentalt och fysiskt. Jag tillät mig att gå och sa till mig själv att åtminstone kommer jag att slutföra detta. Att det är tävling struntar jag i tänkte jag och lät min placering gå från 2:a till 3:a när jag satte mig ner och åt ett bröd och drack vatten. Jag hejade på kvinnan som sprang förbi, hon såg stark ut.

Jag låg etta fram till 40K!
Jag låg tvåa fram till 75K!
Sedan trea fram till mål, vilket blev min placering.

Jag var bara 8 minuter efter tvåan, hon kom in på 8:58 och jag på 9:06. Ettan var inne på 8:25, så det var ca 40 minuters gap – hon körde på stabil fart och såg stark ut varje gång jag mötte henne. Jag vann 10 000 kronor, ettan fick 20 000 och tvåan 15 000 kronor.

Det var stigar högt uppe bland bergen, djupa raviner mellan kalkstensväggar, floder och byar. Helt underbara omgivningar och en bra blandning av jordväg och asfaltsväg. Volontärerna var glada och energiska vid varje stopp.

Efter 40K kändes det knappt att man sprungit – målet var så långt fram mentalt att kroppen inte började bli trött förrän vi 55-60K. Och ändå var tiden nu efter 42K inte långt från min första mara, 3 timmar och 57 minuter, bara 7 minuter längre än 2009 i Beijing, men dessutom efter att ha klättrat ett berg och ha 60K kvar!

Ganska häftigt att efter en maraton kan man köra ett till och sedan en halv-mara till, bara man tänker att ”idag ska jag springa hela dagen” och därmed inte få hjärnan att slå ifrån med trötthetssignaler. Vid en mara blir man ju trött vi 36-38 km, och vid LL50K så är det för mig runt 45-46 K det börjar bli tungt.
Känslan efteråt?
Glädjeruset satt i efter målgång fram till jag somnade och även halva dagen efter. Men eftersom det bara blev 4-5 timmars sömn på britsen med pirrande ben så runt lunch dagen efter ville jag bara sova…

Men inga blåsor på fötterna och inte ”onaturligt” ont någonstans. Benmusklerna gör ont när man går nedför trappor. Lite rastlös i kroppen, sov lite oroligt men kroppen känns orolig även när man är vaken. Så många 1 timmars vilor under söndagen för att kompensera detta. Och mat ofta! Gick upp 3 kg under dagarna före loppet (!) av vilan och kolhydratladdningen, och de kilona är redan borta samt utbytt mot en konstant hunger efter riktig mat, salt ris, bönor, bröd, grönsaker…

Många timmars analys av loppet har spenderats, för att planera hur jag ska göra för att vinna nästa år! Det är 12 månader kvar att förbereda sig och efter första försöket så har jag lärt mig väldigt mycket till nästa gång!

-

Vi utnyttjade tiden till att maxi-träna inför sommaren 120K löp Abisko-Nikkaloukta:

• Fre Gym 1h
• Lör 1000-ingar intervaller 10K
• Lör Gym 1.25h
• Lör Siming 1K
• Sön Jogg 10K
• Sön Gym 1h
• Sön Simning 2K

Erik: Så har vi, eller åtminstone Lina, sprungit ett maraton till. I lördags åkte vi till Grasslands i Inre Mongoliet, ca 2 timmar från Xuanhua. Lördag var laddardag med massa kolhydratet, det regnade och var svalt ca 22-24 grader under dagen. Prognosen för söndagen då vi skulle springa var fortsatt regn och svalt, så allt verkade lovande. Men tyvärr sprack prognosen och det var solklart med bra bit över 30 graders värme.

-

För min del var det uselt, men jag bestämde mig för att hålla fast vi min strategi och köra för PB: Dvs fullt ös från start med målsättning köra första 2 milen under 4.50 min/km tempo, det höll bra precis 21K sen tappade jag tempo beskedligt och bröt lite senare när jag kände att det inte skulle bli Personbästa.

-

Lina har tidigare bevisat hon kan springa i värme och dundrade in pa 3.22 och en 8:e plats i damernas. För det fick hon 1200 CNY och mycket uppmärksamhet. Bra gjort!

Målfoto på Lina som kört fullt ös ända in i mål och kanske lyssnar på hårdrock i iPaden (notera gester med händerna inringade).

-

Första anhalt redan efter en dryg halvtimme för att äta frukost. Vi hade ännu inte kommit ut ur stan men hittade enkelt tillhåll med baozi, doufunar och friterade pinnar. Kaffe hade vi tagit hemma hos mig innan vi for.

-

-

Nånstans efter 30K blev det bensträckare och vätskepaus i samhälle strax öster om Beijing. Det är fortfarande tidig morgon och det är full kommers på marknaden som syns i bakgrunden. Här finns som på så många små marknader superfina grönsaker, men de säljer också färsk fisk, fåglar och alla sorter kött. Det är bäst att köpa sina varor på morgonen innan värmen kommer.

-

-

40-50K så når vi landsbygden. Det är fördel med Beijing vs Shanghai, här kommer man ut ur stan och når landsbygd inom rimligt avstånd/tid. Den mesta ytan är exploaterad: bebyggd eller odlad. Det är lätt att förstå att småskaliga jordbruket är viktigt för Kina rent politiskt, det sysselsätter många många.

-

-

60K och så står jag med två platta hjul på min cykel....punktering och fortfarande långt kvar hem. Vad göra?

-

-

Lugn, i Kina är det aldrig långt till små samhällen där det garanterat finns någon fixar-jocke. Vi gick ca 1K innan vi kom till just litet samhälle och en liten grabb hjälpte oss till en liten mek som kunde fixa min cykel. Vi lämnade våra båda cyklar så han kunde jobba med den medan vi gick och åt lunch och tog en kall öl.

-

När vi kommer tillbaka håller han fortfarande på och vi börjar prata. De är supernyfikan och vi slåt ner oss på två mjölkpallar och sitter och pratar en god stund. Vi förstår inget av vad de säger och sannolikt förstår de inte vad vi försöker säga men mysigt och roligt är det.

-

Det här är så härligt med Kina, människor är så snälla och nyfikna och är man öppen så hamnar man i roliga situationer. Det gör mig så glad, en riktigt energikälla.

-

Lagningen kostade 10 kronor, han sa att han inte gör skillnad på om det är en kines eller utlänning...samma pris av alla. Jag ger honom en 20a och han blir glad, sen vinkar vi av dem och fortsätter hemmåt. Kommer hen precis kl 4 och tillryggalagt 100Km. Jag lägger mig på soffan och somnar in, trött och solbränd (det var dryga 30 grader varmt idag och strålande sol).

-

-

-

En skål korn-välling (xiaomi) och 10 baozi var mättar även den hungrigaste.

-

-

Men kom ihåg att jag och Lina för före några trender när vi sprang Abisko - Nikkaloukta...i år gissar jag vi får sällskap. Men kanske är vi ändå lite unika som bär vår eget tält och sovgrejer i löparryggan.

-

Men varför då speciell utrusning? Kolla i mina skor nedan som jag haft när vi springer i bergen hos Lina. Damm och vassa stenar äter sig in i tyget och på ett år har skorna fullständigt gått ner sig. Det är skönare än nånsin, men gissar slut efter den här säsongen.

-

http://www.jogg.se/Artiklar/Artikel.aspx?id=753