Dag 4: Fest på kvällen
Vi var inte så sugna på att ge oss ut på en fest med sprit och skålningar till faktiskt, vi hade lite fått nog av det. Men kl 18.00 åkte vi iväg till en restaurang. När vi kom dit sa tjejen att vi ska äta klockan åtta och vi ska spela spel först. Vi höll på att tappa öronen, va kl 20.00??? Ska vi inte börja äta nu och vara klara till 20.00, är det det du menar?
Vi var så trötta att vi naivt trodde att det kunde gå fort... Men istället så var det en paus/mingling på två timmar först. Vi och tjejen tog en promenad ute. Vi försökte spela kort, men så kunde vi inte spelet och då sa en kvinna åt tjejen att ta oss med ut och promenera istället!
Vi hamnade på en liten shop där man kunde köpa lotter. En konsitg upplevelse för oss. En dvärg i 40 årsåldern drev butiken tillsammans med hans mamma. När vi kollade på hans schäfer (som är bakom erik på bilden) berättade han att den hade blivit skickad till Sichuan under jordbävningen för att hjälpa till med räddning. Inte så konstigt tänkte vi. Men sen berättade han att han hade varit i Afrika. Med Deng Xiaoping och hans son. Och att han var ledare för någon delegation som hjälpte eller samarbetade i Afrika... Det verkade som så många otroliga grejer, för en kille som driver en lotterishop på landsbygden i ingenstans. De flesta har aldrig varit utomlands.
Sen började äntligen middagen och vi hamnade vi honnörsbordet, tillsammans med kommunalråd och andra lokala höjdare. Inledningstalet handlade om oss utlänningar som hade kommit. (!) I två månader hade byborna vetat och sett fram emot att vi skulle komma. Så förutom en massa skålande fick vi som enda personer gå upp på scen och sjunga en sång i micken för alla 60 gäster. Hej tomtgubbar slår i glasen! Föll valet på och Erik gjorde kroppsrörelserna till sången med inlevelse!
Lite fotande med olika personer, det gäller att öva in fotosmilet och att lära sig att inte blinka så det räcker med ett foto.
Det blev mycket Baijiu för folk även på denna fest, men så fort Erik fick några cl upphällt så kom kvinnnorna i familjen och skrek: Neeeej! Han ska ju gå upp klocka 4 imorgon!!
Det här kändes som en stor avskedsfest och vi kände oss glada men att vi kommer sakna vår kinesiska värdfamilj när vi åker imorgon. Man kommer varandra nära väldigt snabbt när man bor hos någon och tar del i deras liv.
Trötta men glada får vi åka tillbaks i våran Roadtrip bil. Kl 04.00 imorgon ska vi åka till busshållplatsen längs en landsväg. Tydligen kommer en buss då som åker till Shanghai på ca 4-5 timmar.
Vi var så trötta att vi naivt trodde att det kunde gå fort... Men istället så var det en paus/mingling på två timmar först. Vi och tjejen tog en promenad ute. Vi försökte spela kort, men så kunde vi inte spelet och då sa en kvinna åt tjejen att ta oss med ut och promenera istället!
Vi hamnade på en liten shop där man kunde köpa lotter. En konsitg upplevelse för oss. En dvärg i 40 årsåldern drev butiken tillsammans med hans mamma. När vi kollade på hans schäfer (som är bakom erik på bilden) berättade han att den hade blivit skickad till Sichuan under jordbävningen för att hjälpa till med räddning. Inte så konstigt tänkte vi. Men sen berättade han att han hade varit i Afrika. Med Deng Xiaoping och hans son. Och att han var ledare för någon delegation som hjälpte eller samarbetade i Afrika... Det verkade som så många otroliga grejer, för en kille som driver en lotterishop på landsbygden i ingenstans. De flesta har aldrig varit utomlands.
Sen började äntligen middagen och vi hamnade vi honnörsbordet, tillsammans med kommunalråd och andra lokala höjdare. Inledningstalet handlade om oss utlänningar som hade kommit. (!) I två månader hade byborna vetat och sett fram emot att vi skulle komma. Så förutom en massa skålande fick vi som enda personer gå upp på scen och sjunga en sång i micken för alla 60 gäster. Hej tomtgubbar slår i glasen! Föll valet på och Erik gjorde kroppsrörelserna till sången med inlevelse!
Lite fotande med olika personer, det gäller att öva in fotosmilet och att lära sig att inte blinka så det räcker med ett foto.
Det blev mycket Baijiu för folk även på denna fest, men så fort Erik fick några cl upphällt så kom kvinnnorna i familjen och skrek: Neeeej! Han ska ju gå upp klocka 4 imorgon!!
Det här kändes som en stor avskedsfest och vi kände oss glada men att vi kommer sakna vår kinesiska värdfamilj när vi åker imorgon. Man kommer varandra nära väldigt snabbt när man bor hos någon och tar del i deras liv.
Trötta men glada får vi åka tillbaks i våran Roadtrip bil. Kl 04.00 imorgon ska vi åka till busshållplatsen längs en landsväg. Tydligen kommer en buss då som åker till Shanghai på ca 4-5 timmar.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Haha, shit vad ni får vara med om roliga saker!!!! Så kul att läsa! :o) kram kram
Trackback
