Dag 3: Träbåtar
Dag 3: Hundar
Men den här hunden gjorde faktiskt en rolig grej. Den står med sina fyra tassar och balanserar på moppens mittdel. Sen åker de så, hunden och matte, flera kilometer! Hunden är lat och smart.
Dag 3: Eftermiddagsutflykt på "byn"
Vi gick ner på "byn" eller "stan" i Tangyang tillsammans med familjens lillesyster och hennes dotter och dotterns kusiner. Hon hade ett stort hus, nej två stora hus som stod i vinkel, centralt, ca 500 m från byns high school. Vi fick gå in och kolla i huset. I varje rum stod minst en säng, ofta 2-3 stycken. Det visade sig att hon hyrde ut alla rummen utom två till studenter från landet, som bodde hos henne och pluggade högstadiet/gymnasiet. 
Vi gick sen en vända på supermarketen, längs den uppgrävda gågatan som byggdes om för tillfället och sedan in på high school området. En massa ungdomar var där och spelade basket tillsammans med lärarna, fast det var lov. På bilden står Erik och familjen framför skolans huvudbyggnad. Här nedan ser ni också bilder på skolans mest framstående studenter. Det satt en stor tavla på byggnade med lite kort information om studenter som studerat flitigt och lyckats ta sig till universitet. För det är en prestation, det finns inte universitetsplatser åt alla som vill.
Efter promenaden skulle vi ta oss tillbaka ut till familjefarmen. Vi alla började gå, det var bara ca 2km, men alla var ganska trötta, så lillesyster ropade in en moppelastflak och undrade om det gick bra at åka da-tche? Visst tyckte vi, kul! 
Det blåste härligt, skumpade över den dåliga vägen och dåliga fjädringen. Men vi kom fram till huset snabbt och slapp gå. Efter detta blev det vila igen, för att vi skulle orka med den stundande månfesten.
Dag 3: Gurka
Det finns ingen yta som inte är odlad här. Inte en gräsmatta på flera kilometers håll. Alla plättar utnyttjas. Strömledningarna, murar och tak också.
Dag 3: Akvarellvy fast på riktigt
På morgonens löprunda såg vi detta från en bro. En akvarell? Resans finaste vy iallafall. //Lina
Dag 3: Godmorgon månfestivalen!
Vi var egentligen fulla med energi och ville hjälpa till och rensa ogräset, inte sova. Men Erik som hade klivit ut i landet och drog i nåt grönt blev utjagad av Xu, som ömsom ropade på sin man att komma och ta bort Erik, ömsom drog i Erik och skuffade ut honom på asfalten igen. Jag kom när jag hörde livet som pågick och fick ta Erik i handen och gå och lägga oss och vila istället.
Dag 2: Fler foton och godnatt
Här styckas kyckling. Svarta och vita under fjädrarna, visste ni att det fanns?
Fisken hanteras skickligt!
Det var roligt att gå och shoppa här! Kiki, tjejen till höger, var vår tolk under stora delar av tiden. Språket här är nämligen lokalt och låter som kinesiska med "klick-klock-klick" ljud, för oss obegripligt bitvis.
På kvällen satt jag och Erik här mot väggen på minipallar och myste i mörkret. Månen lyste över åkrarna, ingen människa syntes, radiohögtalarna skrålade över fälten någon kinesiska som lät som propagande fortfarande (inbillning kanske, men vetskapen om att det var så förr i kombination med det absurda fenomenet att tvingas lyssna på detta dagligen överallt gjorde sitt). Inne i köket hördes rösterna från kvinnorna som lagade mat och barnen lekte runt hörnet med hundarna och männen dukade och förberedde drickat.
Middagen blev dock lugn, bara en liten snaps till Erik och sedan fick vi höra att imorgon, på månfestivaldagen, då ska vi dricka baijiu, oroa er inte. Kul, för jag dricker ingen alkohol 6 veckor före marathonet... Så Erik kommer få sig en utmaning att dricka istället för mig! Klockan 20.00 kom vi i säng, trötta efter alla intryck från dagen.
Dag 2: Mat till Silkesmaskarna
Eftersom maskarna ar valdigt känsliga maste bladen var färska och de far inte anvanda bekampningsmedel, det ar alltsa ekologisk odlande och silke kan ev. darfor kallas ekologiskt material!?
Har ar jag forvantansfull tillsammans med Wilsons lillasyster och man pa vag ut att plocka blad
Trots tidig morgon ar det redan 30-grader varmt men bast att ha langarmade klader pa sig, for saven fran bladen kan ge klada.
Har en snart fullvuxen silkesmask, de har de bokstavligen talat i miljontals. Det ar alltsa nar de har forpuppas man gor silke av traden fran puppan.
Maskarna ligger pa golvet i en lada. Bladen lagger vi i ett tunt lager over maskarna och ca 4 timmar senare ar det mest uppatet.
I ett avskilt rum vid sidan av de stora maskarna foder de upp larverna, dvs de små maskarna. De ar väldigt känsliga och rummet ar tempererat. Familjen försörjer sig också på att sälja maskbäbisarna till andra bönder som odlar silke. Det är en famlijehemlighet hur man lyckas få maskbäbisar och vi ser många bönder komma och köpa en rulle mask.
Dag 2: Good morning China radio
Vi fragar vara vardar vad det ar och far ett naturligt svar att det ar radion. Varje morgon kl 05:30 startar nagon (lokala myndigheterna) radion och sander sedan konstant till kl 21:00. Daremellan ar det alltsa EN kanal som man MASTE lyssna pa i bakgrunden. Wilson berattar att de alltid haft de har sandningarna sedan han var liten, dvs minst 48ar. Forr i tiden berattar han att det mest var kommunist-propaganda, men idag ar det mer musik och aven reklam.
Roadtrip dag 1: Framme, klockan 20.30
Vi får snabbt komma till rummet för att gå och lägga oss och sova, det är skönt efter den långa bilresan också för att smälta intrycken. Rummet är fint, se på bilden! Fönstret har utsikt över grönsaksland.
I dagsljus såg gården ut såhär, men det såg vi bara skuggor av när vi kom i mörkret.
Roadtrip dag 1: Lunchstopp och gula floden
Snabblunch på en rastplats. Vägarna är fina, nya och breda. Rastplatserna fräscha och har lunchbuffe. Vi åt mycket eftersom vi missade frukosten.
När man tankar så har tankställena personal som gör det. Man behöver knappt gå ur bilen alls. Men vi pratade lite med de lokala tankarna, de var nyfikna på oss.
Vi vet inte riktigt vad vi ska vänta oss när vi kommer fram. Vi funderar på om man vågar hoppas på dusch och eget rum och sådana saker eller hur standarden allmänt är på en farm på landet. Timmarna går och det blir mörkt innan vi närmar oss så det finns mycket tid att fundera över det.
Roadtrip Dag 1: Bilresan - Lyckad avfärd?
Vid den tiden var det också som vi trodde, inte några andra ute, så det bådade gott till en början. Så möttes vi av det här när vi skulle ut från Peking upp på motorvägen som leder söderut:
Jag var precis så glad som jag såg ut, två timmars väntan på att vägtullarna skulle öppna! De skyllde på dimma så de kunde inte öppna vägen, men vi var övertygade om att personalen inte ville börja tidigare då vägtullen öppnade precis klockan 08.00. Alla portar samtidigt. Som tur var höll Erik humöret upp, sprang med kameran och vi båda fick hitta varsin toa på vägrenen med 100 kineser som publik.
Lina hade varit förutseende och bjöd på kaffet. Xu hade tagit med sig mjölk till oss och Erik bidrog med att dricka en vattenflaska tom, så hade vi en shaker att göra iskaffe i! Mmm...
Sen äntligen kl. 08.00 släppte de ut oss. Bara för att hitta en ny stängd tull som öppnade kl 09.00. Så tre timmar senare än vi planerat fick vi lämna staden och ge oss ut!
Sista dagen inför semestern...
...som vi sagt är det ju månfestival i en vecka och äntligen semester igen! Erik kommer snart på upp på besök till Beijing. Vi ska ut på en roadtrip i Kina nämligen!!
Start: Beijing
Finish: Tangyang
Sträcka: 112 mil, 14 timmar med bil.
Passerar: Gula floden, Shandong provinsen, Jiangsuprovinsen, stop på en familjefarm med silkesmaskar. Bo, arbeta och fira månfestival med familj. (Som julfirande ungefär). Vi är inbjudna till min chefs familj på landsbygden. Hela byn har sett fram emot vårt besök i 2 månader, de har aldrig sett utlänningar.
Tvätta gågatan
Mitt i regnet såg vi plötsligt en stor tankbil/brandbil som tvättar gatan med sånt högt tryck att cyklarna som stod parkerade flög åt alla håll. Både jag och Erik var övertygade att han som höll i slangen såg det som en sport att få ner så många cyklar som möjligt. Sen var det bara att svabba med sopkvastarna. 
Yu Gui och jag
På väg från gruvorna längs en liten lerig väg träffade vi Yu Gui, en man som kom gående. Han var också gruvarbetare. Han var 60 år och bodde i byn vi var på väg till. Han fick vi fota när vi frågade, först tog vi en bild, jag och han. När han såg att man kunde se den direkt på displayen så sken han upp och frågade om vi inte kunde ta en bild bara på honom och log stort.
På andra sidan bergen
Vår vandring började ca 10.30 på förmiddagen och vi bestämde oss för att ta oss upp på bergskedjans högsta topp, därifrån ta en fikapaus och bestämma åt vilket håll vi vill fortsätta åt. Vi ville se vilket håll ser intressant ut och det vet man bäst från toppen då man kan se åt alla håll.
Dessa nyfikna får som Erik redan berättat om var också uppe på toppen och betade. Deras herde var också nyfiken på oss och vi pratade lite om var vi bodde. (Jag tror vi pratade om det! Hans dialekt var obegriplig för mig, men han förstod lite vad jag sa eftersom Erik och jag lär oss "rikskinesiska")
Efter att ha nått toppen såg vi en by och flera små gruvhål och en slingrig väg som band dem samman. Så vi tog oss neråt. Vi såg två gruvarbetare som satt på en vagn, rökte och vilade. (Ser ni dem på bilden, vid mopparna?)
Vi gick och pratade med dem och fick höra lite om deras arbete. Vi ville ta en bild med dem, men när vi frågade avböjde de, för deras arbetskläder var så skitiga och de vill ha fina kläder om de skulle vara med på bild.
De hade gamla gruvhjälmar/hattar, slitna kläder och stövlar och allt var täckt med rödbrunt damm och vi hade gärnat velat få en bild, men man får respektera andra människor. Även om många kineser själva ofta fotar oss utan att fråga och i smyg.
In i berget, ner i marken. Lutningen efter tunnelns öppning är brant, det känns som det går rakt neråt. Jag är inte sugen på att gå ner där. Vid ett sånt hål jobbar ca tre personer och i området kan man se hur många hål som helst.
Högarna med bruten malm ligger överallt längre ner och där finns även små hus. Till arbetarna på vintern kanske?
Här i området jobbar de som bor med ganska enkla jobb (alltså inte lätta, utan enkla).
Bönder som brukar jord mestadels med åsnor som enda fordon och händer som verktyg.
Tegelfabriker överallt, där lera blandas, formas och bränns på området kring en enda stor ugnsbyggnad. Inga tjänstemänskontor eller fikarum direkt.
Sedan är det gruvarbetarna som bär med sig sin handhållna maskin, en eller två "spett" (konstång) och några kronor att sätta längst fram.
Nyfiken Erik med röda händer efter att ha plockat med sternarna.
Här syns faktiskt en maskin som fraktar malmen till olika platser och samlar högar. Det är troligtvis en storägare av marken som tar in all malm som bryts och betalar per ton till arbetarna. Där syns också krossar, men vart det säljs sedan vet jag inte.
Åsnor som väntar på att få jobba lite.
Att gora tegel
En stor del av nya hus i Kina byggs av tegel, och langs hela vagen fran Peking till Xuanhua kan man se hur de sma tegelbruken puffar upp rok och tar sand fran gravda canyon-liknande kanaler i sandmarkerna har uppe.
Av en ren handelse under var utflykt idag passerade vi just ett sant litet tegelbruk och nar Lina halsade pa en man bjod han in oss pa sin arbetsplats. Bruksagaren sag tvivland at vart hall, men vi holl oss till var guide och fick en rolig rundvisning innan agaren till sist kom och avvisade oss vanligt men bestamt. Sa har nedan ser ni hur enkelt ni kan gora ert eget tegel.
Har ligger bade det fardiga och icke-branda teglet pa hog framfor ugnen som skymtar med roda kinesiska tecken i bakgrunden.
Sista steget i processen, tom ugnen och lagg pa hog tills nasta traktor kommer for pafyllning.
Kol ar Kinas elixir i industri-boomen, sa aven vid tegelbranning. Sana har hogar ser man lite varstans, bade pa landsbygd och inne i stora stader.
Fran taket av ugnen lassas kolen rakt ner bland stenarna. Ni ser de sma kupade gjutjarns-locken med ca en meters mellanrum. De lyfter man och pytsar i kolen.
Har fyller man alltsa pa med kol och ni ser hur det gloder nere i ugnen bland stenarna.
En bild innifran ugnen, ca 20-30 meter lang. Nu fylls ugnen infor nasta branning, men anda ar det fortfarande varme kvar fran forra korningen, behagliga 30-40 grader.
Fyller och fyller med obranda graa och mjuka stenar.
Har ligger de forformade och obranda stenarna pa tork under vass-vav i vantan pa nasta branning.
En forformad sten. Den ar poros och mjuk, hade kunnat skriva mitt namn med nageln om jag vill, men lat bli.
Leende landsbygd
Fredag 3 Sept, Erik:
Antligen i Xuanhua hos Lina. Har langtat efter det har och min kara. Nu skont trotta efter en spannande dag i bergen och pa kinesiska landsbygden. Idag fick vi uppleva u-lands Kina, spannande kontrast mot hyper-i-lands Kina jag dagligen upplever i Shanghai.
Nar man lever i Shanghai och som frekvent jobbresenar pendlar mellan snabbt pulserande miljonstader via hypermoderna flygplatser och snabbtag som far SJ att verka som en kvarleva fran mitten av forra arhundradet ar det ibland latt att glomma att Kina faktiskt ar ett u-land (faktiskt aven betraktat sa av kinesiska regeringen).
Men vid ett besok pa landsbygden sa far man uppleva hur 100-tals miljoner manniskor fortfarande lever och forsorjer sig. Aven om forhallandena ar enkla har de en sak gemensamt med de snabbt vaxande gruppen i-lands-kineser...nar det kommer en vasterlanning och pratar kinesiska ar de nyfikna, oppna och glada.
Faraherden som vi motte pa berget. Hans kinesika dialekt var sa grov att inte ens Lina forstod vad han sa. Hans far var ialf jattefina och lod lydigt nar han med skrik och kastade stenar styrde de over berget.
Gruvarbetaren Yu Gui pa vag till sitt lilla gruvhal dar ytterligare 3 personer arbetade med att bryta jarnmalm. Skitig var han fran topp till ta, men likval visade han ett stort leende och lat Lina prova hans hatt...visade oss ocksa vilka barbuskar vi kunde plocka mogna bar fran. 
Paret som for forbi efter var improviserade studieresa till ett tegelbranneri log stort nar de passerade pa sin traktor med ett lass nybranda tegelstenar. Traktorn av snittet i bilden ar vanlig pa landsbygden och kring storstaderna runt hela Kina. 
Norra Kinas vackra vyer
Jag har skrivit förut om mina morgonrundor i bergen, men jag måste lägga upp fler bilder så ni verkligen förstår hur vackert det är! Förra söndagen gick jag iväg med en bok för det var så soligt och fint, satte mig mellan några stenar på toppen, solade, läste och njöt av utsikten.
Dessutom inte en enda människa ute, det är svenskt att vilja gå ut om det är sol och det är kinesiskt att vilja gå in om det är sol.
Bouldering i Xuanhua
Bouldering är klättring utan lina, man klättrar på stenblock för att öva teknik och för att det är kul! Jag hittade både svåra lodräta väggar och stora block med oregelbunden form som är lättare att ta sig upp på.
le
