kinabilder

http://daligiman.blogspot.kr/2013/11/happy-trails-30km-november-24-2013.html

 

Hittade en annan deltagares beskrivning av trailen, och det finns lite bilder ocksa. Roligt att bli omnamnd :) Och han beskriver ocksa hopplosheten nar ban-markningen forsvunnit och man inte vet at vilket hall man ska fortsatta springa.

 

....The cramps had come back, and I fell into a slow shuffle, drinking lots of water, taking more salt and eating a gel. I felt a bit disheartened, feeling this trashed, but was hoping the nutrition and water would prop me up for the final section. Javier, looking in fine form, caught up to me as I shuffled along, and I tried to tag on to him. Lucky that I did, as soon we saw Murray, standing on the side of the trail, unsure of where to proceed. Apparently there was a very vague trail shooting up the left side of the mountain, and the turn sign was buried under some leaves. I would have definitely missed it. Javier had done some reconnaissance the week before, and assured us that the turn would get us to where we needed to go. I was actually skeptical, as the course, up to that point, had been marked brilliantly. At this point Martin, another runner, had joined us, and I was ready to run a bit down the road past where Murray had been. But then up from the opposite direction came Lina, the girl in pink who had passed me on the first descent. She had been a ways down the road and hit a dead end. (Even after the extra kilometers, she still went on to take first in the ladies race). So we all set off up the trail, completely covered by leaves.....

Erik: Kopte en kaffe pa Costa Coffee i morse pa min vag till jobbet. Hade betalat och stod och vantade i ko pa min kaffe. Da hojtar en person bakom min rygg

 

- "What brings you here?"

 

- "Auhhhmm, I work for a Swedish company in the car industry".

 

Jag brukar saga att jag jobbar i bilindustrin, det blir lattare sa och det kan alla relatera till, istaller for att saga "I work with metal cutting and machine tools". Hur som helts var det en amerikan, han sag ut som Gordon Gekko och rabblade sedan pa om vad han gjorde och sin fantastiska "Theme Park Designer" som han nu bjod pa kaffe.

 

Unbelievable vilken pushig attityd, aller om man vill se det positivt Framatanda. Hur som helst kanner jag mig helt overrumplad nar jag moter utatgaende amerikaner i Kina. De bryter verkligen mallen for hur kineser eller svenskar for den delen beter sig socialt. Kulturkrockar fortsatter att intressera mig! 

 

 

Nar jag kom till Korea mottes jag av en rolig overraskning, jag har min egen marathon club med kontor & allt!

Mitt medlemsantal utokades ocksa under veckan, fran en medlem pa mandagen (MJ) till tva medlemmar pa tisdagen (MJ & XX) till tre medlemmar pa torsdagen (MJ & XX & MH) 

 

Det fanns en jattefin 400m track bara nagra hundra meter fran hotellet, sa korde intervaller pa den, i mycket olika tempo, beroende pa varje medlems traningsbackgrund. Och beroende pa traningsklader. Dvs finbyxor och laderskor, da blir det jogg varvat med gang, om man har bytt om till loparklader men inte sprungit sa ofta da blir det kontinuerlig jogg runt banan men om man tranar for trail & marathon, da blir det 15 st 400 metersvarv i mjolksyrefart med 45 sek vila mellan varje....

 

 

 

 

Ser ni mig i rosa troja, i ovre vanstra hornet? Fargglatt race med alla deltagare kladda i markesklader fran olika sport och vandringsmarken. Koreaner alskar bergen och utrustningen for att klattra, vandra och springa!

 

Erik; Harbin kallas ibland för isstaden i Kina. Var hos kunder i Haerbin under veckan. Där mötte jag upp vintern. I Måndags hade de det största snöfallet på 50 år och temperaturen sjönk ner till -10-grader dagtid. Trafiken var ett problem, det rörde sig men mycket sakta och flera gånger såg jag bilar som snurrade runt. Lyckligvis höll de låg hastighet, 30 km/h. Intressant nog sa vår distributör att dubbdäck är förbjudna i Haerbin, och då ska man veta att de har jämförbara vintrar med oss i Sverige. 

 

Värnpliktiga och pensionärer sågs överallt runt stan och på vägar skotta snö och skrapa is. 

1380 hojdmeter pa 16,5 km. Det ar alltsa rena bergsstigar upp och utfor, ingen platt vag overhuvudtaget. Och ingan snitslar, tejpar eller skyltar. Inga funktionarer eller hejande publik. Kallas orientering pa svenska om man har en karta. Det hade vi INTE...

 

Innan starten holls en genomgang av var tavlingsbana pa KOREANSKA, och jag forstod ingenting. Vi skulle upp pa tva toppar fick jag oversatt. Vi sprang i ett naturomrade/bergomrade med hur manga stigar som helst. Hur manga vagskal och val. Jag tog rygg pa en vitkladd lopare och det gick bra forsta tredjedelen. Sedan forsvann plotsligt ryggen, eftersom siktstrackan inte var mer an 100 m bitvis med terrangen. Jag stod pa men efter att svangt ett par ganger och star helt ensam i lovskog i ett koreanskt bergsomrade - och ingen annan kommer ifatt mig. Denna situation uppstod minst 5 ganger under loppet, innan antingen nagon annan dok upp eller att jag gick tillbaka och svangde at ratt hall tillsammans med forsta loparen som jag vantade in... Lite de-motiverande, sa jag stod pa och sprang med mjolksyra i benen safort jag visste att jag var pavag at ratt hall. Stannade och vantade nar jag blev lost. Sedan fullt os igen... Sa rejalt intervall pass kan man kalla detta. 

 

Har ovan ser ni glasstatyetten. Den bilden beskriver en "chock-upplevelse" jag fick nar man tagit sig upp pa toppen, da var det ett brant, langt stup med flata granit sidor utan grepp for skorna for att ta sig ner. Och ett rep. Vilket betyder att man med kroppen lutad ut fran berget hangandes/glidandes med handerna langs repet och fotterna/benen typ 90 grader mot berget far glid-klattra ner. Och det var sjukt brant och langt rep! Hjartat dunkade, jag tankte nu dor jag, repet brande handerna, tur jag had tunna handskar, annars gar inte detta. Och sedan fortsatte vagen sa, nar det var nerfor var det tjocka rep som gallde for att hala sig ner. Och nar man springer/tavlar sa ska ju allt ga fort ocksa... Men efterat nar radslan lagt sig var det haftigt och jattespannande med dessa adrenalin-moment inkastade mellan mjolksyran som man fick av att springa uppfor. Som en lekstuga for vuxna - en san har lekpark dromde man ju om som barn! Och inga regler att vara forsiktig :)

 

 

En liten pris-ceremoni efter att tre kvinnor kommit in. Jag ledde fram till slutet, kanske ca 20 min kvar, men efter att vilsat runt, fram och tillbaks, stannat och vantat in andra flertal ganger och fragat langs vagen och sa kom en kvinna forbi mig, som jag drog ifran iborjan efter ca 3 km. Kandes lite nedrigt. Men jag fick en fin glas-staty som minne, synd bara att det stod #2 pa den. Det ar ju mitt dilemma, hur liten tavlingen an ar blir jag aldrig mer an den eviga tvan... :) Jag har ALDRIG fatt komma in som etta, daremot tva manga ganger. Nar ska denna trend brytas?  

 

 

Denna gang inte majs-ol efterat, utan ris-cider :) bubbligt och lagom sott/starkt. Med pastaknyten i buljong till. Alla deltagare fick en lunchbiljett och ga in och satta sig och ata tillsammans efter malgang. Lite svart att sitta pa golvet och ata dock efter sprungit upp och ner blir man ganska stel. Och de var sana sitta-pa-golvet-bord.

 

Lördag och Lina och jag hade korthelgen tillsammans i Beijing, Fredag till Lördag em innan Lina skulle flyga till Korea för löpartävling och sen jobb en vecka. Lite konstigt att vara den som blir lämnad "hemma" när Lina åker, trist. Hade en fin korthelg hur som helst och idag lördag körde vi tidigt löppass, frukost ute på stan, massage på nya favoritstället och film från sängkanten. När Lina åkt till flygplatsen tog jag en andra löprunda och ett kort gympass. Nu dags för en andra film...vilken slapparhelg alltså, nice't! 

 

Kvällslöpning längs kanalen. 

Nar jag var pa universitetet tankte jag mig att jag vill ha ett jobb med internationella resor, for det tankte jag skulle vara kul. Det blev ju verkligen sa! Skulle uppsakatta att jag taktat 120-140 resdagar om aret de senaste 5 1/2 aren. Slitigt ibland men for det mesta roligt och spannande med alla kulturer och miljoer. Tank vilken omstallning det skulle vara att inte fa resa i jobbet, undrar hur det skulle vara och vad jag skulle gora med tiden? 

 

Har en bild fran min morgon. Jag ar i Sverige for projektmoten inom Sandvik, men vardagen forsatter i Asien och jag har tidigt morgonmote lednings-gruppen for Asien. Klockan ar 3.30 pa morgonen och jag har smugit mig ner i hotell-koket for en kopp kaffe. Ganska mysigt! (och eftersom huvud/kropp ar i kina-tid ar det inte jobbigt)

 

Relax med kaffe utomhus i solen är skönt efter ett intervall-pass på morgonen. Sedan besökte vi doktor Pang som fortsatte räta ut och knäcka min rygg. Den är rak nu efter 15 år (!) bara musklerna som är sneda som resultat, så jag ska gå regelbundet nu för att behålla rakheten. Första gången knakade han ut varje kota, inte försiktigt utan tuffa brytningar. Kallas kiropraktor eller naprapat i Sverige ?

Kom fram till tåget som gick kl 11 från Zhangjiakou och packade upp min lunch det första jag gjorde. Hungrig! Jag hade bokat en 'mjuk-sängbiljett' så vi var fyra i en kupe, lugnt tyst och rent med mjuka varma sängkläder. Efter en lunch i sängen kröp jag ner, fortfarande frusen av det kalla vintervädret och blöta kläder och skor, och somnade. Restiden går fort då, ca 3.5 timmar till Beijing men precis vad jag behövde, en varm säng och ljudbok, väldigt avslappnande och perfekt återhämtning. 

 

 

Det varmt och fortfarande höst när jag kom till Beijing. Det flockades folk med kameror under träden för att fotas med de gula fallande löven. Det här paret stod länge och förberedde hur de skulle kasta upp löven och låta dem yra ner under fotoögonblicket. 

 

 

Jag hade kollat upp på google maps var topparna låg och tänkt mig att springa längs bergsryggarna. Men när jag insåg att det fanns pistade nedfarter som inte hade öppnat än, helt tomma och vita ändrade jag min plan. Jag tog mig upp till toppen, genom björkskog, gräs, sten och konstsnö. Mitt i backen står en flock vildhästar (?) ca 30-40 stycken! De står utbredda i olika nivåer, en del ar föl. Jag fasar lite for att de ska anfalla mig men jag har inga alternativ än att fortsätta sakta jogga uppför genom flocken, farten ar extrem låg eftersom det är en  'svart' backe, ganska brant. 

 

 

 

En hel arbetare kommer i flockar med bussar och sedan ut genom liften på toppen. Det är inga unga säsongare/skidfantaster, de flesta är äldre bönder som sätter nät, skottar snö och sköter snökanonerna. De stirrar förvånat på mig när jag kommer springande upp genom snön i min gula jacka, men hälsar glatt. 

 

Att springa utför är hur kul som helst, slalomkänsla då man måste springa kant till kant på backen, sicksacka ner, eftersom lutningen är för brant och snön hal. Men djup och mjuk så man kan hoppa ner, hoppa från ena foten till den andra. Jag körde nerför och upp tre gånger, varje gång upp tog minst en halvtimme. 

 

Efter en lång jobbvecka kom jag hem och nästan somnade på sängen runt klockan 18. Erik är tillbaks i Beijing, men också trött efter allt resande och klar med att helgen skulle bli en lugn helg hemma i Beijing och max gå iväg till gymmet. Chauffören var i Tianjin sedan i torsdags, och skulle inte komma till Xuanhua förrän kl 18.30 så jag kunde inte åka till Beijing förrän dagen efter heller. Men efter att ha vilat en stund kände jag mig uttråkad  att vänta in att åka till BJ, och hade läst ett inspirerande blogginlägg om en killen som tog chanser i vardagen for mikroäventyr. Efter jobbet tog han på sig ryggsäcken, sprang ut i naturen, tältade och åt middag, sov och dagen efter kokade kaffe och sprang till jobbet. Väl använda timmar! Hann ligga och tänka om jag skulle kunna sticka iväg på något liknade?

 

Planen blev denna - ett samtal till chauffören, vi åker kl 19.45, framme klockan 21.00 i Chongli - Kinas motsvarighet till Åre eller Sälen. Tar in på hotell. Tar med frukost & går upp kl 5.30, dricker kaffe och sticker ut på en 4 timmars bergstur i skidbackarna och över fjällen.

 

 

Frukosten ovan som ni ser hann jag handla på vägen till Chongli, baozi med fläsk/lökfyllning, youghurt banan och kaffe. Detta fick även duga som lunch efter passet. Mysigt att titta ut från hotellet i mörkret och veta att backarna och bergen börjar där, men att man ännu inte ser dem. När vi kom var det mörkt också så jag hann inte riktigt se hur omgivningarna ser ut. 

 

 

Jag började med 9 km landsväg med höjdstigning från ca 1260 höjdmeter till 1600 höjdmeter, genom landsbygd och bergsodlingar. Sakta blev det ljusare. Det blev också kallare ju högre man kom, ner mot -12 C och vind på toppen var väderprognosen. 

 

Vaknade kl 4.17 imorse... Dock vaknade jag av mig sjalv inte av mobilen. Kroppen & hjarnan visste att jag hade bestamt traff med Zhao, Tie Shan & Xiao Wu kl 05.00 for att springa en bergsrunda. Det var morkt och kallt ute, stjarnklart. Nar vi narmade oss bergen sag man en svag kontur av det svarta berget mot stjarnhimlen och aven ljus av andra bergsvandrare som hade begett sig ut tidigt och kommit upp en bit pa berget. Larde mig att stora karlavagnen heter "da-xiong" pa kinesiska - och saklart - det heter det ju pa svenska med "stora bjornen". 

 

Blev 2 timmars harlig morgon, inte langre an 14 km men det gar mkt saktare nar man bara ser stigen framfor sig och maste passa fotterna i varje steg. Efter att anmalt mig till ett par bergslopningstavlingar kanner mig mycket mer motiverad nu att ta mig ut sa tidigt och det ar ju verkligen vart det!

den har veckan har det blivit mycket god mat, det ar lyxigt att fa besokare. Idag mycket seafood.

 

 

 

Dock lite sorgsen stamning i slutet som tydligt syns pa mig, eftersom vi firade av en blivande pensionars sista besok och sista middag tillsammans. Och jag fick blodpudding och hans hemlagade lingonsylt som present nar han kom, det kan jag leva lange pa :) hemgjord & hemplockad lingonsylt - det ar langt fran Kina!

 

Dagens middag blir skörden från hotellet i bergsbyn som hade egen odling. Fick med mig världens största vitkål med mig hem-jämför med ägget. Men hela deras trädgård var full med vitkål som de odlade utan bespruta så det tar jag gärna emot. De andra fick pumpor... 

 

mitt i ravinerna pagar en filminspelning! de blev lika forvanade som vi att se varandra, vi kom lopandes i korta klader mitt ute i ingenstans. 

 

lordag eftermiddag kl 15.30 stack vi ivag pa en tre-timmars bilresa pa serpentinvagar. Hotellet vi kom fram till var byggt mot en bergvagg och vi var de enda gasterna, och det var svart eftersom inga gatu En gammal gumma oppnade porten at oss. Vi at en middag och packade upp och jag somnade redan vid 

 

 

De har bilderna kommer fran trail-lopp i Korea, nastan varje helg finns olika traillopp mellan 15-40km, kallas "climbathlon" eftersom det bitvis ar sa brant att man behover anvanda handerna! Under November kommer jag vara med i tva tavlingar dar och denna gang hoppas jag fa sta pa prispall! 

 

Sa i helgen har jag anordnat en tripp till Mentougou, dar 100Km loppet gick i september, att springa den banan som 60 % ar berg eller uppforsbacke. Jag, Shui hui grabbarna och Zhao's fru ska dit! Kommer posta bilder, den banan ar nog jattefin nu med hostfarger, berg, sol och 17 C!