kinabilder

1380 hojdmeter pa 16,5 km. Det ar alltsa rena bergsstigar upp och utfor, ingen platt vag overhuvudtaget. Och ingan snitslar, tejpar eller skyltar. Inga funktionarer eller hejande publik. Kallas orientering pa svenska om man har en karta. Det hade vi INTE...

 

Innan starten holls en genomgang av var tavlingsbana pa KOREANSKA, och jag forstod ingenting. Vi skulle upp pa tva toppar fick jag oversatt. Vi sprang i ett naturomrade/bergomrade med hur manga stigar som helst. Hur manga vagskal och val. Jag tog rygg pa en vitkladd lopare och det gick bra forsta tredjedelen. Sedan forsvann plotsligt ryggen, eftersom siktstrackan inte var mer an 100 m bitvis med terrangen. Jag stod pa men efter att svangt ett par ganger och star helt ensam i lovskog i ett koreanskt bergsomrade - och ingen annan kommer ifatt mig. Denna situation uppstod minst 5 ganger under loppet, innan antingen nagon annan dok upp eller att jag gick tillbaka och svangde at ratt hall tillsammans med forsta loparen som jag vantade in... Lite de-motiverande, sa jag stod pa och sprang med mjolksyra i benen safort jag visste att jag var pavag at ratt hall. Stannade och vantade nar jag blev lost. Sedan fullt os igen... Sa rejalt intervall pass kan man kalla detta.