Snö-klädda bergstoppar & förvånade bönder som bygger pister
Jag hade kollat upp på google maps var topparna låg och tänkt mig att springa längs bergsryggarna. Men när jag insåg att det fanns pistade nedfarter som inte hade öppnat än, helt tomma och vita ändrade jag min plan. Jag tog mig upp till toppen, genom björkskog, gräs, sten och konstsnö. Mitt i backen står en flock vildhästar (?) ca 30-40 stycken! De står utbredda i olika nivåer, en del ar föl. Jag fasar lite for att de ska anfalla mig men jag har inga alternativ än att fortsätta sakta jogga uppför genom flocken, farten ar extrem låg eftersom det är en 'svart' backe, ganska brant.
En hel arbetare kommer i flockar med bussar och sedan ut genom liften på toppen. Det är inga unga säsongare/skidfantaster, de flesta är äldre bönder som sätter nät, skottar snö och sköter snökanonerna. De stirrar förvånat på mig när jag kommer springande upp genom snön i min gula jacka, men hälsar glatt.
Att springa utför är hur kul som helst, slalomkänsla då man måste springa kant till kant på backen, sicksacka ner, eftersom lutningen är för brant och snön hal. Men djup och mjuk så man kan hoppa ner, hoppa från ena foten till den andra. Jag körde nerför och upp tre gånger, varje gång upp tog minst en halvtimme.
Jag hade bestämt med chauffören kl 10 vid liftstationen och när jag kom ner sprang han ifatt mig alldeles andfådd och pratade exalterat. Han hade tagit sig upp på toppen (50 minuter) i skidpisten och sedan gjort samma som jag, hoppat/sprungit/flygit nerför pisten. Han beskrev att han försökte gå men det gick inte! Vi båda pratade imun på varandra om frihetskänslan däruppen och att flyga ner utför. Inga människor bara snö och se flera mil berg bortåt. Så det blev ett kul äventyr for honom också.
Totalt 3.5 timmar men inte mer än 23 km. Hur många höjdmeter måste jag kolla på GPS sen, säkert 1500+.
Kommentarer
Trackback
