kinabilder

Har ovan ser ni glasstatyetten. Den bilden beskriver en "chock-upplevelse" jag fick nar man tagit sig upp pa toppen, da var det ett brant, langt stup med flata granit sidor utan grepp for skorna for att ta sig ner. Och ett rep. Vilket betyder att man med kroppen lutad ut fran berget hangandes/glidandes med handerna langs repet och fotterna/benen typ 90 grader mot berget far glid-klattra ner. Och det var sjukt brant och langt rep! Hjartat dunkade, jag tankte nu dor jag, repet brande handerna, tur jag had tunna handskar, annars gar inte detta. Och sedan fortsatte vagen sa, nar det var nerfor var det tjocka rep som gallde for att hala sig ner. Och nar man springer/tavlar sa ska ju allt ga fort ocksa... Men efterat nar radslan lagt sig var det haftigt och jattespannande med dessa adrenalin-moment inkastade mellan mjolksyran som man fick av att springa uppfor. Som en lekstuga for vuxna - en san har lekpark dromde man ju om som barn! Och inga regler att vara forsiktig :)

 

 

En liten pris-ceremoni efter att tre kvinnor kommit in. Jag ledde fram till slutet, kanske ca 20 min kvar, men efter att vilsat runt, fram och tillbaks, stannat och vantat in andra flertal ganger och fragat langs vagen och sa kom en kvinna forbi mig, som jag drog ifran iborjan efter ca 3 km. Kandes lite nedrigt. Men jag fick en fin glas-staty som minne, synd bara att det stod #2 pa den. Det ar ju mitt dilemma, hur liten tavlingen an ar blir jag aldrig mer an den eviga tvan... :) Jag har ALDRIG fatt komma in som etta, daremot tva manga ganger. Nar ska denna trend brytas?  

 

 

Denna gang inte majs-ol efterat, utan ris-cider :) bubbligt och lagom sott/starkt. Med pastaknyten i buljong till. Alla deltagare fick en lunchbiljett och ga in och satta sig och ata tillsammans efter malgang. Lite svart att sitta pa golvet och ata dock efter sprungit upp och ner blir man ganska stel. Och de var sana sitta-pa-golvet-bord.