kinabilder

Vår vandring började ca 10.30 på förmiddagen och vi bestämde oss för att ta oss upp på bergskedjans högsta topp, därifrån ta en fikapaus och bestämma åt vilket håll vi vill fortsätta åt. Vi ville se vilket håll ser intressant ut och det vet man bäst från toppen då man kan se åt alla håll.

Dessa nyfikna får som Erik redan berättat om var också uppe på toppen och betade. Deras herde var också nyfiken på oss och vi pratade lite om var vi bodde. (Jag tror vi pratade om det! Hans dialekt var obegriplig för mig, men han förstod lite vad jag sa eftersom Erik och jag lär oss "rikskinesiska")




Efter att ha nått toppen såg vi en by och flera små gruvhål och en slingrig väg som band dem samman. Så vi tog oss neråt. Vi såg två gruvarbetare som satt på en vagn, rökte och vilade. (Ser ni dem på bilden, vid mopparna?)

Vi gick och pratade med dem och fick höra lite om deras arbete. Vi ville ta en bild med dem, men när vi frågade avböjde de, för deras arbetskläder var så skitiga och de vill ha fina kläder om de skulle vara med på bild.

De hade gamla gruvhjälmar/hattar, slitna kläder och stövlar och allt var täckt med rödbrunt damm och vi hade gärnat velat få en bild, men man får respektera andra människor. Även om många kineser själva ofta fotar oss utan att fråga och i smyg.



In i berget, ner i marken. Lutningen efter tunnelns öppning är brant, det känns som det går rakt neråt. Jag är inte sugen på att gå ner där. Vid ett sånt hål jobbar ca tre personer och i området kan man se hur många hål som helst.



Högarna med bruten malm ligger överallt längre ner och där finns även små hus. Till arbetarna på vintern kanske?





Här i området jobbar de som bor med ganska enkla jobb (alltså inte lätta, utan enkla).

Bönder som brukar jord mestadels med åsnor som enda fordon och händer som verktyg.

Tegelfabriker överallt, där lera blandas, formas och bränns på området kring en enda stor ugnsbyggnad. Inga tjänstemänskontor eller fikarum direkt.

Sedan är det gruvarbetarna som bär med sig sin handhållna maskin, en eller två "spett" (konstång) och några kronor att sätta längst fram.



Nyfiken Erik med röda händer efter att ha plockat med sternarna.



Här syns faktiskt en maskin som fraktar malmen till olika platser och samlar högar. Det är troligtvis en storägare av marken som tar in all malm som bryts och betalar per ton till arbetarna. Där syns också krossar, men vart det säljs sedan vet jag inte.

Åsnor som väntar på att få jobba lite.