kinabilder

Under loppet hanns många tankar med. I början gick det lite utför så jag stod på med mkt fart och det kändes så lätt. Killen bredvid mig fortsatte tjata om att jag sprang för fort och måste sakta ner annars skulle jag inte orka. Jag svarade genom min mp3-spelare att "visst, ok", men fortsatte och efter en mil så ledsnade jag lite och stod på ännu mer. (Dvs kom ifrån)


På bilden: Jag är självklart alltid glad när jag spurtar in vid publiken och bara har ca 100 meters löpning kvar...
 


Såg ryggen på en tjej långt framme och tänkte att jag kan ju ta mig förbi henne så har jag en placering upp iallafall, och helt plötsligt passerade jag ännu en tjej med. Och sedan kom jag ifatt hellrunner, vi sprang ihop en stund, men sen blev jag tvungen att sticka från han med. Sedan mötte jag Tie Shan och vi utbytte några ord innan han sa åt mig att springa i förväg. Så jag tog tempo med några yngre grabbar innan de gav upp och sedan träffa jag på en annan kille som bjöd på lite choklad i farten. Till sist vid 35 km så hittade jag ännu en från Xuanhua så vi stod på sista kilometrarna av loppet, tack vare honom lyckade jag hålla rätt jämnt tempo. Men så blev det så att han drog från mig den sista kilometern och spurtade in i mål några minuter innan mig...



Från loppet minns jag starkast alla personer jag mötte, sprang med, sprang ifrån och sprang ikapp. Minns värmen och hur skönt det var att hälla 1/2 liter vatten över huvud och kropp varje 2.5 km stopp. Också att jag var glad, log och skrattade mest hela tiden för det var så mkt folk som hälsade, hejade längs vägen. Nu minns jag inte alls att det var jobbigt, det är förträngt, endast en bit av loppet då värmen blev outhärdlig och jag var snustorr, varken svett eller vatten att kyla mig med och att farten inte gick att öka, hjärnan sa ifrån och vägrade ge hjärtat signaler att öka pulsen. (Så kändes de)


Dagens tidning på jobbet - kändisarna Lina och Tommy!