Ofrivilligt social söndag
Ibland glömmer man bort hur tröttsamt det är att inte vara hemma och få plocka med sina grejer. Denna vecka, efter att jobbat, sedan haft en lördag i bil, klass, bil och middag med Mr Zhang, startat söndagen med löpning och först kl 10.00 ätit frukost och "ledig". Då var det bara fyra timmar tills jag hade tackat ja till att åka till en person och umgås, samt äta middag där.
Jag hade alltså tackat ja att komma på besök klockan 14.00, men när det närmade sig var jag så osugen på att åka dit, ville vara hemma och vila. Hoppades på en snabb måltid, klar vid 18.00 och sen hem. Men kl 18.00 hade inte ens hela familjen kommit hem och vi började göra jiaozi först kl 18.30. Det tar 2 timmar att göra smet, vika ihop 200 små pasta knyten och sen koka dem, ingen snabbmat precis. Hungrig, trött och med en otrolig hemlängtan försökte jag vara social sista timmarna och klockan 21.00 var jag äntligen hemma.
Familjen pratar bara kinesiska och det är första gången jag träffade dem, det är via Mr Zhang som också bara pratar kinesiska. Det är svårt att förklara att man vill vara själv utan att vara oartig på ett annat språk, alla nyanser försvinner i språket. Och jag hade redan svarat på frågan om jag hade något inbokat och sagt nej det har jag inte.
Nu är jag lite negativ, det var väldigt trevligt, vi hade mycket att prata om, dottern var i min ålder och vi diskuterade allt från föräldrars krav på pojkvänner, hennes mormors mors, född 1909, små bundna fötter, varför så många unga kineser inte vill jobba utan fortsätta plugga till master eller doktor, vad en tjock tjej är (165 cm, 55 kg tydligen), enbarnspolicy till hur det är att flytta hem till föräldrarna efter att ha pluggat och bott själv i 4 år.
//Lina
Jag hade alltså tackat ja att komma på besök klockan 14.00, men när det närmade sig var jag så osugen på att åka dit, ville vara hemma och vila. Hoppades på en snabb måltid, klar vid 18.00 och sen hem. Men kl 18.00 hade inte ens hela familjen kommit hem och vi började göra jiaozi först kl 18.30. Det tar 2 timmar att göra smet, vika ihop 200 små pasta knyten och sen koka dem, ingen snabbmat precis. Hungrig, trött och med en otrolig hemlängtan försökte jag vara social sista timmarna och klockan 21.00 var jag äntligen hemma.
Familjen pratar bara kinesiska och det är första gången jag träffade dem, det är via Mr Zhang som också bara pratar kinesiska. Det är svårt att förklara att man vill vara själv utan att vara oartig på ett annat språk, alla nyanser försvinner i språket. Och jag hade redan svarat på frågan om jag hade något inbokat och sagt nej det har jag inte.
Nu är jag lite negativ, det var väldigt trevligt, vi hade mycket att prata om, dottern var i min ålder och vi diskuterade allt från föräldrars krav på pojkvänner, hennes mormors mors, född 1909, små bundna fötter, varför så många unga kineser inte vill jobba utan fortsätta plugga till master eller doktor, vad en tjock tjej är (165 cm, 55 kg tydligen), enbarnspolicy till hur det är att flytta hem till föräldrarna efter att ha pluggat och bott själv i 4 år.
//Lina
Kommentarer
Trackback
