kinabilder

eftersom stockholm marathon ar nasta lordag men jag ville garna hanga med zhao och wu eftersom vi tidigt bestamde att springa det. jag sag mest fram emot att sticka ivag pa en roadtrip,ata middag och bo pa enkelt hotell och sedan uppleva stamningen pa loppet och sola lite langs vagen for att sedan heja pa dem nar de kom in. 

 

• Jag sprang mina planerade 30KM i ca 4:30-tempo (45 min per mil-tempo). Det var forsta gangen jag sprang lopp utan musik/mp3-spelare, men publiken och medtavlarna gjorde att det var latt att fa tiden att ga, latt att le och skratta langs vagen, latt att oka och springa forbi medtavlarna! Dock skulle jag ju bara springa 30 och inte 42, sa de maste trott att jag tog ut mig for fort nar de sedan passerade mig igen gaende... for att ga var det trakigaste jag gjort. herregud, tiden gar sakta, publiken hejar och skriker "come on, you can do it, run, it's only 9km left, come on girl!" oj vad man kanner sig som en svikare, dessutom att ga forbi publiken tar ju lang tid, lang tid att le och saga "hello, yes, soon run"
• Solen sken, det var 30 grader och vindstilla, ingen skugga. Tog av t-shirten och gick och solade magen, at snickers och banan, hejade pa de som sprang forbi mig.
• Men plotsligt kom en gubbe med en mp3spelare pa armen/ hogtalare inte horlurar/ och spelade michael jackson pa hog volym. Jag bara ville springa, det var san skon stamning, michael jackson gubben som lunkade fram och publiken  och solen. sa jag tog sallskap med honom, vi gick och sprang om var annat sista kilometerna, delade vatten och snickers och sedan spurtade vi hand i hand in i mal, skrikandes... haha vilken solskenshistoria, men det var saaaa roligt, riktig riktig lopgladje, under tiden vi gick och sprang om varannat ville jag ocksa hoppa fram bara sa glad att fa springa och slippa ga for det var sa trakigt.