kinabilder

sista veckans träning bestod av vila mån och tisdag, eftersom långpasset i sandstrand gav mera trötthet än jag trodde, motståndet i underlaget är mycket tyngre än på asfalt där man studsar fram.

.

igår onsdag var det dags att köra sista genomköraren, morgonen blev det en 8 km tempo-pass, 4.45 fart som är strax över min tävlingsfart och pulsen var jämn låg och fin så det känndes bra.  på kvällen hade jag planerat in sista spinning-passet som sista peppingen, bra musik, fart och hög puls utan att slita på löpmusklerna.

mot alla odds så blev det spinnning-passet av... Redan tidigare i veckan, i måndags när jag åkte dit hade instruktören skadat knäet så passet blev inställt, men de sa inte till förrän jag stämplat kortet och väntat 20 min. Så jag hade en lång diskussion med personalen och instruktören hur besviken jag var och att jag borde får min stämpel på kortet tilbaka eftersom jag betalar per gång. Till sist fick jag det och det var ok, lite extra vila var ändå bra i måndags.

.

Så igår ringde jag innan jag åkte för att kolla att de hade fixat en annan instr och de bekräftade. Jag kom glad och peppad och stämplade in och joggade lite på löpbandet tills tiden blev dags att starta - men ingen instruktör! Instruktören med knäskadan var på gymmet så jag frågade honom varför inte ersättaren kommit än? Då svarade han att ersättaren hade blivit plötsligt magsjuk och inte kunde hålla passet.

.

Jag var dubbelt så besviken som i måndags, och förklarade för honom att jag både ringt och kollat, att jag tagit taxit, slösat en 20 min på löpband...sedan upprepade min klagoramsa igen med ledsnare och ledsnare tonfall ett par gånger eftersom jag verkligen var djupt besviken i mitt strukturerade maraträningsschema var detta ju sista checken!

.

Stackarn föreslog att jag skulle prova andra pass ellr springa mer eller träna styrka, men jag var så besviken och avslog det ena och andra förslaget och till sist ledset "aha får väl gå hem då..." och till sist kunde han inte säga annat än "i am sorry i am sorry" och han såg helt uppgiven ut (men det var ju inte riktigt hans fel att den andra plötsligt blev sjuk)

.

när jag tagit väskan och går hejar jag snabbt på den magsjuka ersättnings-instruktören som satt vid receptionen och sedan hör jag hur knä-instruktören springer dit och förklarar för honom "bla bla Lina bla bla bla Lina" och tvingar honom att köra passet... jag hinner precis till trappan när de ropar "lina? ok?" sedan springer han för att byta om och ändå starta ett spinningpass. Det blir en full glad grupp med en likblek instruktör som håller sig bröstet då och då och ibland får ta de lugnt...  =)

.

.