Sverige del#1 - Lidingöloppet 2011
Det var länge sedan vi bloggade och mycket har hänt sen dess. Framför allt har vi hunnit med två veckor i Sverige varav en var för semester i samband med kinesiska nationaldagen. Hållpunkten under semestern var såklart Lidingöloppet. Det är ett av årets numera 3 obligatoriska lopp tillsammans med Lidingö Ultra och Beijing Maraton.
-
Dagen innan loppet var vi på föreläsning på Bosön. Ingen mindre än Caballo Blanco, karaktären från den omtalade boken "Born To Run" som gästade. Det blev en rolig och underhållande föreläsning om lite allt möjligt men kanske speciellt om hans passion för indianerna i Sierra Madre. Inspirerande och på gott humör när vi lämnade Bosön...och med lite kändisspan, bla Malin Everlöf och Rune Larsson fanns i publiken.
-
Vi passade på att hälsa på Linnea och Hans med pojkarna på Lidingö där vi också sov över. Det var jättemysigt och vi fick en fin morgon tillsammans innan vi åkte ut till start. Vädret var perfekt, soligt och svalt. Grymt kul att komma till start och så mycket människor på plats. För mig (erik) var det första gången på lidingöloppet så det var skönt att lina var bekant med rutinerna.
-
Starten gick och vi plöjde ut i högt tempo med ca 20,000 andra löpare. Vi hade bra startplats i 2a gruppen och det fanns aldrig något annat val än att hänga på i det höga starttempot och köra. Willy Railos devis "jag kan, jag vill, jag vågar" kändes helt rätt att upprepa när GPS klockan visade kilometertider under 4.30 första 5 km. Men det var inte utan att jag funderade om tempot skulle vara för högt för mig. Lägg här också märke till att jag drog ifrån Lina, det har aldrig hänt förr!
-
Men allt känns bra, det var kul och springa och benen var lätta....fram till 20km, då kom krampen i vänster vad...sen 23km kom krampen i höger vad. Tempot hade då redan börjat sjunka betänkligt men nu övergick jag i en blandning av jogg med urusel hållning, promenad och krampaktig strechning mot något träd. Minuterna rann iväg och Lina passerade på lätta ben. Så kan det gå! Jag gick helt enkelt ut för hårt och höll inte hela vägen. Men jag bet ihop och kämpade vidare på onda ben och kom i mål.
-
Så till sist var ordningen som den skulle. Lina vann före mig med måltiden 02.37 och jag kom in på 02.47. Jag nådde inte mitt uppsatta mål på 2.42 men kände mig nöjd ändå. Loppet var kul och jag vågade ta i tills det inte bar längre. Nästa år ska jag vara ännu bättre tränad och slipa målet. Till Lina kan jag bara säga grattis till ännu en kanon-prestation och en klar nivå-växling. Till sist får jag säga att lidingöloppet gav mersmak, vi ser fram emot nästa år men innan dess blir det minst 3 långlopp till. Näst på tur redan om en vecka är Beijing Marathon, sen ser det ut att bli Shanghai Toray Marathon in December.
-
-
-
-
Kommentarer
Trackback
