Lördag 05.00 började 3 milsrundan

Åh vad sega vi var halvtimmen innan vi äntligen tog oss ut. Men vi körde en kopp kaffe, en pirog och lite nyheter och lät bli att prata med varandra, så vi blev faktiskt inte osams. 

Fortfarande lite mörkt ute. Det var Eriks första 3-mila-morgon-runda, han hade verkligen längtat efter att ha läst mina Runners World, surfat på löparskor och peppat sig själv inför Marathon.


På ca 3 timmar och 15 minuter hade vi sprungit 3 mil. Det var 16 km bort längs en landsväg, varvat en sjö och tillbaks ner i stan. Precis när vi passerat 3 mil gick en psykisk gräns, vi fick gå de sista 2 km.

Konstigt, bara för att man vet att idag ska vi ut och springa 3 mil, kan man inte ta sig 1 meter till efter detta. Kroppen värker, hjärnan är uttråkad på att tvinga sig fram de sista kilometrarna och om man ska ställa om målet och öka det efter att äntligen nått det (dvs vid 3mil, lägga ett nytt mål på 3.2 mil) så är det en jätteansträngning.

Idag gjorde mitt löparknä sig påmint och det gjorde ont från 12 km och framåt. Hur ska detta gå, 6 veckor kvar. Det var bra under hela våren och t.o.m när jag sprang 5-7 mil i veckan i Juli, men så tog jag en paus i Shanghai 10 dagar och nu vill knäet inte återuppta löpningen.

Erik sprang bra, han hade inga problem att hålla mitt tempo, även om han frågade varje kilometer på slutet "hur långt är det kvar"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0